Personlig utveckling handlar så mycket om mod, men inte det mod du kanske först tänker på. Det handlar inte om att våga klättra uppför ett berg. Eller dyka ner till försvunna vrak. Det handlar om att utmana sina rädslor. Är man inte rädd för att klättra högt upp så är det ingen vidare utmaning. Är man inte rädd för att dyka, så är det inte särskilt modigt att simma djupt. 

Min pappa var nära att drunkna när han var barn, något som gav honom en rädsla att simma som vuxen. Att då våga sig på att lära sig simma en sommardag tillsammans med mig, det var modigt. Att släppa taget om gamla föreställningar. 

Idén om att inte duga är osann

Rädsla handlar oftast om just föreställningar. Att du fått en idé någon gång att du inte duger, inte kan eller inte är rätt person. Inte helt sällan är kopplingen till hur vi växte upp. Vem du fick vara och inte. Behov vi hade då, ligger kvar och dyker upp igen. Förr eller senare. 

Att då gå emot sina föreställningar för att hitta nya sätt att tänka är modigt. Jag kan inte. Jag är inte.Jag vet inte. Jag borde inte. Jag är fel eller jag är rätt. 

Är du i den där tunneln – stressad, fördunklad och övertygad om dina valda sanningar – då är det utmanande. Lika fascinerande som det är svårt, lika enkelt är det när vi väl är ute på andra sidan. 

Jag vill hylla dig

Därför vill jag för en stund hylla dig som den här våren kommit på samtal hos mig, som gått utbildning med mig eller som kommit för att lyssna en stund på någon av mina föreläsningar. 

Du är modig som tar itu med tankarna och bergen som våra mentala begränsningar ibland kan upplevas som. Modig när du vågar säga stopp, det räcker nu. När du vågar kliva av cirkusen det innebär att ha otydliga chefer. Sätter ner foten. Säger ja eller nej när det behövs, inte för att det förväntas av dig. Imponerande. Modig när du går emot dramat och letar efter förnuftet i vardagen och det som är #VRÄ – viktigt riktigt och äkta för dig – det är modigt på riktigt.