Det är nu det händer.

Kavla upp ärmarna. – Om du vill att det hända.

Så här dagarna efter firandet och ledigheten är det läge att omsätta drömmarna till handling. Att omvandla den där ambitionen till handling och resultat. Oavsett om det handlar om livstilsförändring eller målstyrning i verksamheten så är mål bara ett sätt att uttrycka en ambition. Ett mål blir ett mål först när någon vill nå det. Bara för att dina tankar kring nyår kretsade handlat om bättre träning, mer i relationen, det där jobbet, tid med barnen; så kommer det inte att hända om du inte agerar på det. Hur gör man för att drömmen eller idén inte ska stanna vid en tanke?

Det borde vara fantastiskt. Men det är det inte.
Jag står på toppen av min föreläsarkarriär och är precis där jag ska vara. Salen är fylld. Det är ett hundratal i publiken på ett av Sveriges mest prestigefyllda företag. Att få uppdraget att leda publiken in i arbetet med coachande ledarskap är ett hedersuppdrag. Ett av de där målen jag satte för tio år sedan. Att jag ska bli så skicklig att jag når denna publik. Återkopplingen jag får är fantastisk. Kunden är nöjd, publiken engagerad. Men känslan i magen säger något annat. Jag är inte nöjd.

Jag är bättre än vad jag gör
I samma sekund förstod jag vad jag blundat för de senaste åren. Jag är ingen klassisk föreläsare.
Jag är ganska medioker underhållare. Aningen för allvarlig. Mina föreläsningar levererar tuffa budskap. Ibland för djupa insikter. Jag är inte ytlig. Jag tror heller inte på enkla lösningar. Jag tror på hårt arbete och fokus. Uppkavlade armar och att man gör det man ska. Det passar inte alla.

Vad hinner man göra på en timmes föreläsning?
Publiken är nöjd. Inspirerad. Jag får alltid massa positiva mail. Sedan kommer vardagen. Några veckor senare kanske någon minns. Sedan är det glömt. Det jag gjort var bara för stunden. En föreläsning är den där luckan i agendan som behöver fyllas. Det håller inte för mig. Jag vill mer. Jag vill förändra på riktigt. Hur gör jag nu?

Den lilla coachen
Inför julen kom dottern på att hon vill bli vegan. Lite vegetarian, men mestadels vegan. Hon har nämligen förstått hur mjölken kommer på bordet. Det blev årets jultema. Huruvida det är rätt att äta kött eller inte. Och jag inser att jag reagerar som om det är en rättighet.

Veganiseringsprocessen
Dotterns initiativ väcker känslor och tankar. Om gränser, värderingar, förnuft, hur man vill ha sitt liv och vad man är beredd att göra och till vilket pris. Men framför att viljan och att agera på det. Den äldsta dottern blev helt plötsligt militant köttoman som om hennes val var ifrågasatta.

Men hur ska vi göra med julmaten, korven, skinkan, skagenröran? Vad kommer svärmor tänka, om inte sillen får vara på julbordet? Jag inser att jag reagerar starkt. Som om mitt sätt att leva blir hotat. Jag menar, jag har ju levt i Latinamerika, där är köttbiten en självklarhet.

Jag inser att jag har blundat, eller inte lyssnat. Det är enklare. För allt det här visste jag egentligen om. Men inte tagit till mig. Kanske inte orkat. Livets krumbukter räcker. När det enda argumentet till att äta kött är att det är gott, då smakar inte fläsket i mellandagarna samma längre. Jag inser att jag blundat. Det är enklare.

Hur skapar jag förändring?
Jag lyssnade på den där känslan av något som inte stämde. Jag borde ju vara lycklig på scenen. Jag är ju skicklig. Vad handlar den där molande tanken om? Ska jag sluta föreläsa?

Jag agerar. Så nej. Jag föreläser inte längre. Inte 1,5 timmes föreläsningar. Ge mig en halvdag, eller en heldag. Då händer grejer på riktigt. Jag har ju sett, vad som kan hända när jag får jobba med 200 personer under en heldag. #wow. Jag är ingen föreläsare. Jag är en inspirerande utbildare.

Jag tar beslutet. Ja, jag vill verkligen äta mindre kött och mjökprodukter. Om alls. I mitt fall för hälsans skull. Det argumentet håller för mig. Jag står för det.

Och det är det här som är coaching om du undrar.
Att identifiera sina drömmar och förverkliga dem. Att utmana drömmen och valda begränsningar, för att hitta viljan. Att ifrågasätta fördunklande värderingar och allt det där som hindrar oss från att ta oss från en punkt till en annan. Att sortera ut vad som är en rädsla och vad som är modet.

Det är så man omsätter drömmen till handling.
Man står för det man vill. Man uttrycker det. Sedan agerar man på det.  För att hitta det där kan det ibland behövas en coach.  Som vid din sida följer med en stund.

Vilket spännande år det kommer att bli!
Det är nu det börjar.

Arkiv

Gilla på facebook

Självpyssel

  • 1.Lyssna på magkänslan. Den har oftast rätt. 
  • 2. Var noggrann – specifik. Vad handlar det om? 
  • 3. Ta beslutet. Det finns många beslut att ta, men vilket gör skillnad? 
  • 4. Agera på rätt saker. Vad av allt du tänker du behöver göra, är det du måste göra, för att något överhuvud taget ska hända? 
  • 5. Följ upp. Leta efter förändringen. Fortsätt. 

INSPIRATION

Missa inte Alexander personliga och välskrivna reflektionsbrev med tips, verktyg och Aha!